Förkylningstider

Jaha... då har man legat sjuk i en vecka. Detta var nog den värsta förkylning jag haft på mycket länge. De första tre dagarna satt jag upp dygnet runt. Det gick inte att ligga ner för jag kunde knappt andas, fick ju naturligtvis min förkylningsastma. Sen när den väl släppte så började den förbaskade hostan istället. Då går det ju inte heller att sova. Idag är det bättre, jag hostar inte lika oavbrutet och har nog sovit ett par tre timmar inatt iaf. Storartat!

I lördags var vi på kalas hos Sandra. Hon fyllde 23 år och det fanns så mycket gott. Allting var hembakat, mycket imponerande. Mums! Jag tror Nea har fattat tycke för Micke hon satt väldigt mycket hos honom. Fast jag tror det är ömsesidigt för Micke har VÄLDIGT svårt att låta bli henne. Hihihi!

Nu är det bara sex veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Så nu kan man säga att nedräkningen börjat på allvar. Börjar bli en aning nervös, men jag längtar samtidigt. Vill inte vara gravid längre, kroppen är trött och sliten nu. En liten tagg i sidan har jag oxå angående bebisens hälsa. Det gnager lite detta med downs nu när det börjar närma sej. Snart får vi ju veta hur det står till med det. Det går inte att förtränga längre. Men det verkar vara prima liv därinne iaf, full rulle. Den 16 september ska jag tbx till BM, då blir det ett litet ultraljud för att kolla att bebisens huvud ligger neråt. Fast det gör det, det vet jag redan.

Nu är det frukost. Hungrig!!

Ha de gott alla!

Kramar!