Morfar Micke

I onsdags strax efter 18.00 blev Micke morfar. En pojke på 3610 g och 52 cm lång, han ska heta Melvin. Han tyckte plötsligt att han kände sig gammal... hihihi... förstår känslan för jag kände likadant när Nea föddes. Men man vänjer sig. Nu är jag så stolt över den där lilla solstrålen.

Igår var jag på Ica Maxi och köpte mig en golvlampa, av tvivelaktig kvalitet får jag nog säga. Men den var billig och nu kan jag sitta i soffan och brodera och faktiskt se vad jag gör oxå. Det sitter en liten läslampa på den. Nu är det bara glasögon kvar att införskaffa. Men det kommer nog att ta tid, inte billigt direkt.

Det är barnhelg den här helgen men jag känner att energin är slut nu så jag tänker inte engagera mig i det alls. Jag lägger ner nu. Jag tar hand om mig och de mina, resten lämnar jag åt sitt öde. Det är så mycket problem med vissa av Mickes barn nu, på alla möjliga plan, men det finns en gräns för hur mycket man orkar. Det låter elakt kanske men de är faktiskt inte mina barn, deras föräldrar får fixa det där bäst de gitter.

Idag ska jag iväg med Jessica och Nichlas och inhandla höstjackor, byxor och skor. Ska bli mysigt med lite enskild tid med dem, vilket inte händer alltför ofta. Nichlas är ju inte så mycket för att umgås, av skäl som ni ju redan vet. Och Jessica tillbringar ju den mesta lediga tiden hemma hos pappa. Tyckte lite synd om Jessica idag faktiskt. Det är skolfoto idag och hon hade inget skapligt att sätta på sig. Men vad gör man när man inte fick pengar till kläder förrän idag? Ja ja, hon blir säkert fin på korten ändå.

Nu tjatar scalareynglen på mig, HUNGRIGA!!! Får väl slänga åt dem lite käk.

Ha de gott!

Kramar!