Läkarbesök

Idag var det dax för sista läkarbesöket på BB för Isac. Allt var bara bra med honom och han hade redan gått upp 150 g sedan i söndags, så mat får han iaf. Men vilken koll de har däruppe på tider. När jag kom dit kl 10.00 sa en sköterska att de hade väntat på mej sen kl 9.00 men på lappen jag fick står det faktiskt kl 10.00. Jag har tom dubbelkollat det, virrpannor!! Det gjordes ett hörseltest oxå, även det godkänt.

Isac är ännu så länge ett lugnt och nöjt litet barn. Han äter och sover mest, precis som det ska vara. Lite knöligt har det varit vissa nätter men inget jättejobbigt. Han håller på att ömsa skinn. Han var ju så torr när han kom ut så nu tappar han översta lagret det bara rasar om honom. Han ser ut som någon som har brännt sig i solen, stackarn.

Själv har jag en dundrande huvudvärk och fötter och händer är svullna, dricker jag för lite vatten eller? Jag har försökt bättra mig på den punkten sen igår och jag tycker jag märker en viss förbättring. Fortsätter väl med vattendrickandet så får vi se vad som händer.

Ikväll kommer Anna-Karin hem till oss. Det ska bli kul, jag har inte träffat henne på jättelänge känns det som, det blev ju inte av sist hon var i E-tuna. Tänkte bjuda på tacos dagen till ära för det vet jag att hon gillar. I morgon åker hon och Sandra på kryssning, gissa om jag är avundsjuk. Det var riktigt länge sen jag var iväg på nåt sånt, det är svårt att få tag på barnvakt. Men jag hoppas verkligen att de får kul.

Nähe... dax att pimpla i sej lite mer vatten igen...

Kramar!

Isac Erik Gustav

Ja, här är han våran lille skrutt. Ett dygn gammal och sussar sött uppe på BB.

Alltihop började natten mellan torsdagen och fredagen. Jag var uppe hela natten med svaga värkar, de gjorde inte ont men det gick inte heller att sova. Fram emot morgonen försvann de igen och jag trodde naturligtvis att det bara var förvärkar.

Kl 8.15 kom vi upp på förlossningen efter att ha lämnat Casper och Lucas till Sandra som skulle vara barnvakt. På förlossningen sattes en CTG-kurva för att mäta bebisens hjärtljud och kolla om jag hade några värkar. En och annan värk kom det men inte särskilt ofta och inget som direkt kändes. Efter en stund fick jag träffa en läkare som undersökte om jag börjat öppna mig något. Det hade jag, 3-4 cm så någon nytta hade värkarna ändå gjort under natten. Det bestämdes att jag skulle få hjälp att sätta fart på värkarbetet med dropp.

Kl 10.20 sattes droppet och jag kände direkt att det började ta i lite mer. Efter en stund började jag andas lustgas och värkarna började blir riktigt intensiva. Trycket neråt blev oxå nästan olidligt och barnmorskan kände då efter men jag var fortfarande öppen bara 4 cm, klockan var då 11.35. Efter det blev det kaos, allting var bara en enda lång fruktansvärt jobbig värk och femton minuter senare började jag krysta. Jag vrålar i lustgasmasken till Micke att han ska trycka på larmet men han hör ju naturligtvis inte vad jag skriker om. Hur skulle han kunna det? Jag var ju tvungen att släppa masken först men det tänkte väl inte jag på. Hur som helst så slet jag bort täcket jag hade och då fick han själv se att huvudet var på väg ut. Å helvete! hör jag honom ropa till och så larmade han och sprang iväg för att hämta barnmorskan och jag bara skrek rätt ut för det gjorde så helvets ont. Till slut kom hela huvudet ut men sen var det stopp, han satt fast. Det gick inte att rubba honom en milimeter till, fick panik och vrålade ännu mer.

Äntligen kom så barnmorskan in i rummet och kunde hjälpa till. Medan en sköterska tryckte allt vad hon kunde utanpå min mage och barnmoskan lirkade och vred på bebisen så kom han då äntligen ut kl 11.52. Han var alldeles blågrå och lite medtagen, det tog lite tid innan han kom igång med andningen. Så fick jag upp honom på min mage och då började han pipa, han lät som en liten kattunge. Äntligen, äntligen var det över! Den värsta och bästa upplevelsen man kan gå igenom. Det går inte att beskriva i ord, men efteråt är det värt varenda värk tio gånger om för det underverk man får.

Efter en lång graviditet på 42 veckor med sina krämpor så kom han till slut, våran Isac Erik Gustav. Och idag är livet till för att njutas.

Kramar och tack till alla som grattat och tänkt på oss.

Micke, Mari och Isac

Äntligen!

Ja så var det äntligen över! Igår, fredagen den 24/10-08 kom han äntligen ut. En pojke på 4095 g och 55 cm lång. Vi är hemma och mår bra. Återkommer när jag orkar med mer detaljer.

Kramar till er alla!

Håll tummarna

Håll tummarna för mig imorgon bitti, MÅSTE få läkarna på förlossningen att sätta igång mej då. Står inte ut en dag till, ALLT gör ont. Så fort bebisen rör på sig är det nästan så jag vill skrika. Bäckenet är såååå ömt nu, det trycker och spänner överallt. Det gör ont att ligga, sitta, stå och gå. Humöret är inget vidare heller, väntan har varit låååång.

Så min stora förhoppning är att det är över i morgon eftermiddag.

Kram!

10 dagars övertid

Förut var det långtråkigt och segt att vänta men det här är ju löjligt. Tredje gången i rad jag får lov att går så här lång tid och vänta bebis. 10 dagar över tiden hittills. Nu har jag till och med lyckats förtränga att det överhuvudtaget kommer nån, jag kommer att bli VÄLDIGT förvånad när det väl sker. Gick faktiskt allvarligt och funderade på att plocka undan alla bebissaker förut. Och igår blev jag ordentligt lurad, inte alls snällt. Trodde faktiskt att det drog igång igår em, hade värkar varje kvart i iaf ett par timmars tid. Men icke! När jag gick och la mej för att vila lite så försvann det helt och hållet. Idag är allt som vanligt igen, inte en sammandragning. Suck!! Tänk att man går och längtar efter att ha ont, måste vara knasig.

Har för övrigt inte mycket att berätta. Har varken lust eller ork att engagera mej i nåt annat än att vänta barn just nu. Jag är jättetråkig. Och TRÖTT!!! Stackars min familj, jag är nog inte lätt att leva med för tillfället.

Hoppas ni står ut med mej några dagar till.

Kramar!!

Bebis

Jag har pillat lite på grannens bebis idag... hihihi. Så söt! En liten pojke som föddes i onsdags två veckor för tidigt. Hmm... orättvist!! Gissa om man längtar ännu mer nu? Men ingenting som tyder på att det skulle starta av sej själv. Så på fredag morgon 8.15 gäller det att försöka övertyga läkarna på förlossningen att det är dax att sätta igång det. Jag får försöka spela lite teater om hur väldigt ont och hur dåligt jag mår. Lätt, eller hur? Hoppas på en "snäll" doktor.

Ungarna driver mej till vansinne idag. Det är precis som om dom känner på sej hur kort stubin jag har just nu. Blir arg och ledsen för ingenting idag. Humöret är inte på topp precis, lite nervositet ligger nog bakom oxå antar jag. Man vet ju vad man ska gå igenom snart och det är ju inte skönt precis. Men förhoppningsvis får man en fin belöning efteråt.

Joachim har tjutit och gapat hela dan, han kallar det för att leka. Jag vet inte vad jag ska kalla det för, jobbigt att lyssna på är det iaf. Spelar ingen roll hur många gånger man säger till honom att dämpa sig, man får bara kaxiga svar tillbaka. 8-åringar är inte roliga.

Nu ska jag lägga mig i ett bad tror jag, lindra ryggvärken lite.

Kramar!

Sista kontrollen på MVC

Idag har jag gått över tiden med 5 dagar och i morse var jag på mitt sista besök hos barnmorskan. Hon tog blodtrycket som var perfekt och mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta. Allt verkar vara helt i sin ordning, förutom att bebisen vägrar att komma ut då. Hon ringde oxå upp till förlossningen och beställde en tid för ett ställningstagande om igångsättning. Dit ska jag fredagen den 24/10, alltså om en vecka. Hoppas att det blir av då, orkar inte vänta längre. Barnmorskan tyckte oxå att eftersom jag är så trött och sliten så vore det bra om jag fick föda snarast. Man ska ju orka sen oxå, när bebisen är född.

Spänningen stiger nu, man har ju väntat så länge och nu kan man då äntligen se änden på detta. Snart, snart kommer det en liten bebis till familjen.

Kramar från en trött mamma.

Vad händer?

Varför har jag plötsligt sån ångest? Vet inte vart jag ska ta vägen, känner mig bortglömd, övergiven och så ENSAM!!!! Jag vet, jag har familjen runtomkring mig men det känns som om jag går omkring i en bubbla där ingen varken hör eller ser mig. Håller jag på att bli psykiskt sjuk eller? Varför känns det så här? Jag tror inte jag är deppig det är inte det, men jag är rädd, rädd RÄDD!!! Panikslagen!

Vad gör man när det inte finns nåt att vara rädd för men man ändå känner för att lägga benen på ryggen och springa och gömma sig?

Vilsen och förvirrad idag!

Övertid

Jaha... Det blev som jag trodde, jag går över tiden. Ingen bebis i sikte än så länge, tråkigt tråkigt. På torsdag blir det ny kontroll hos barnmorskan, får se vad hon säger då. Det blir väl det sista besöket hos henne sedan får jag gå på specialistmödravården uppe på förlossningen. DET är riktigt trist och jobbigt. Dit går man ca var tredje/var annan dag på kontroller. Man får göra CTG-kurva, då man mäter bebisens hjärtljud och om man ev har några sammandragningar, ultraljud och man kollar hur det står till med livmodertappen. Jobbigt! Hoppas man sätter igång det snarast.

Fick lite saker fixade i helgen iaf. Frostade av frysen, storstädade i akvarierna och hade storrensning i förrådet. Skönt att bli av med en massa prylar, nu blev det gott om plats därnere.

Nu gäller det bara att försöka hitta på saker resten av tiden som är kvar tills bebisen kommer. Kan ju inte bara sitta här och vänta, då kommer jag att bli smått galen, inget blir ju bättre av att bara sitta och ha tråkigt. Men det är ju hur svårt som helst att hitta på saker när fantasin tryter.

Ja ja, det ordnar sej nog.

Kramar!

Dagen D i morgon

I morgon har jag kommit till det magiska datumet, 11/10-08, beräknat förlossningsdatum. Men ingen bebis i sikte än så länge, får se nu då hur länge jag får gå på övertid. Det är nu den allra jobbigaste tiden börjar, när man börjar misströsta och bara vill ställa in alltihopa. Måste försöka hitta på saker att gör om dagarna framöver annars kommer jag bli tokig. Minns hur det var förra gången när jag väntade Casper. Varje dag kändes som en hel graviditet i sig, grät mycket under den tiden. 18 dagar extra blev det då, fattar inte att jag orkade. Men konstigt nog tar man sig igenom det oxå, och när det väl är dax säger man ändå: Redan!

Idag har jag frostat av frysen och kastat en massa som ändå aldrig blir uppätet. Nu är frysen typ tom, det ekar därinne. Skönt att få rensat. I morgon ska vi fortsätta med förrådet som är överfullt med prylar, det blir soptippen nästa.

Idag har Sandra och Nea varit här TVÅ gånger... hihihi! Hon är så rolig den lilla solstrålen Nea. Vi skulle just äta när de kom andra gången och när ingen såg snodde hon åt sig en korv och satt så glad och nöjd och tuggade i sig. Hon hade nog korvrester lite här och var sen när de gick hem, badet nästa.

Nu blir det nog sängen nästa för mig. Riktigt trött är jag faktiskt.

Ha det gott!

Kramar!!

4 dagar

Ja... nu börjar det närma sig. 4 dagar kvar till BF och nu börjar man faktiskt undra vart tiden tog vägen. Snart, inom max 3 veckor har vi en ny familjemedlem. Jag har börjat få fler och fler förvärkar, särskilt på nätterna. Vaknade flera gånger inatt av att livmodern drog ihop sig. Inte så att jag trodde att det skulle vara på G men ändå så pass att jag vaknade av det. Det börjar bli riktigt spännande. Lite orolig är jag för det där med barnvakt och skjuts in till förlossningen. Tänk om folk jobbar när det sätter fart. Ja ja, det löser sig väl på det ena eller andra sättet.

Bilen rullar som en dröm! Känns nästan som om man flyter fram på vägen. Nu när hjullagret är bytt så känner man verkligen vilken skilnad det blev, helt klart värt pengarna.

Det börjar bli riktigt kallt på mornarna, jag måste försöka leta fram ungarnas mössor och vantar. Det var på vippen att jag var tvungen att skrapa rutorna på bilen i morse. Huvva!! Snart är det vinter. Vill inte, tycker inte om den. Fast Sandra är väl lycklig antar jag, vinter betyder jul och det gillar ju hon.... hihihi!

Dax för frukost kanske. Får se om jag kan äta nåt, magen har varit lite konstig i ett par dagar.

Kramar!

Födelsedag

Igår lördag hade vi kalas för Nichlas som fyller 15 år på tisdag. Jag bjöd på smörgåstårta och nybakt rulltårta med äppelmos i. Mums! Trevligt var det men jag var helt klart jättetrött på kvällen.

Idag ska Lennart och jag försöka oss på att byta hjullager på min bil. Hoppas allt kommer att gå bra och hoppas att det verkligen är det som är felet. Känner mig lite nervös faktiskt, som alltid när det ska fixas nåt med bilen. Jag vill absolut inte stå utan bil sen. Fast jag tycker det är ganska roligt att skruva så jag ser fram emot det oxå. Uppdaterar senare om hur det gick.

Ett riktigt skitväder har det varit hela natten, det blåser halv storm och regnar. Hösten är verkligen här på riktigt.

6 dagar kvar till BF och inga känningar alls. Det blir drygt och segt det här.

Nu ska jag ut och skruva, ha det bra.

Kramar!

Uppdatering ang hjullagren:

Nu är det bytt på höger sida. Och gissa vad? Oljudet är borta!!! Gissa om jag är glad? Då var det alltså det som var felet. Och till er som kör Volvo: Hjullagren behöver inte glappa för att vara dåliga. De kan låta illa ändå.

Kramar!

Pappaledig

Idag har Micke börjat sin pappaledighet. Han kommer att ta ut dagar för Casper på torsdagar och fredagar framöver. Mao jobbar han 3 dgr/vecka och är ledig två och de räcker ända fram till aprill nästa år. Känns lite lyxigt att inte behöva vara ensam med småkottarna en enda dag till på länge.

Nu har det börjat tjatas oxå. Folk kommer med de där kommentarerna som jag bara hatar, som tex "Har det inte kommit nån bebis än?", eller "Har inte ni åkt upp än?", eller "Borde inte du ligga på BB nu?". Vad svarar man på det? "Jo det ser du väl, men magen försvann inte" eller "Vadå? Inte är jag gravid heller, det ser bara ut så". Blä! Som om man inte är irriterad och uttråkad ändå? Den här sista tiden är ju bara en enda lång väntan och humöret svallar ju upp och ner hela tiden, mest ner.

Sen kan man ju fundera lite på om de på Tele2s kundtjänst vet vad de håller på med. Jag bytte ju ut vårat gamla telefonnummer till ett nytt hemligt. Bytet skulle ske den 1:a oktober men det blev bytt redan 25 eller 26 september, alltså flera dagar tidigare. I samband med övergången fick jag oxå veta att mitt ADSL skulle få ett avbrott på ca 4-5 veckor pga att det skulle ske en omkoppling i telestationen. Bevisligen fungerar det fortfarande eftersom jag surfar, något avbrott har jag inte märkt av. Det är väl iofs bra för mig att det funkar men varför ska jag då sitta och betala 495 kr för en omkoppling som ändå aldrig behövdes? Ja ja, vi får väl se vad som händer.

Nu är det dax för en skvätt kaffe, blev plötsligt så sömning. Det kanske piggar upp.

Kram på er!