Inget samtal än

Jag har fortfarande inte fått tummen ur och pratat med Micke om situationen med alla barnen. Vågar liksom inte. Eller vågar gör jag väl, men jag är så rädd att det ska bli fel. Han är svår att prata med, han ska bara skämta bort allt som han tycker är jobbigt. Gaahhh! Varför ska jag vara en sån mes???

I kväll ska jag iaf gå över till Sandra och käka räkor. Ska bli RIKTIGT gott! Känns lite lyxigt att sitta och skala räkor och äta baugetter med god ost och bara slappa. Utan barn! Man behöver en paus ibland.

Usch! Min mage har alla möjliga och omöjliga former idag. Det putar ut bulor lite här och var och det känns som om jag har blåmärken över hela kulan. Stort barn kanske. Det trycker på lungorna och det är svårt att få luft ibland. Blir andfådd för ingenting. Kan ingen vrida fram klockan en månad så jag blir av med detta nu?

Jag har beställt två broderier idag, eller Sandra har gjort det åt mig. En bröllopstavla där jag ska brodera in Mickes och mitt namn och datum när vi gifte oss. Vi tog ju aldrig något bröllopsfoto så det kan vara kul att ha nåt minne iaf. Sen beställde jag en tavla med en barnängel som står bland en massa rosor. Väldigt söt. Ska bli kul att hänga upp sen.

Ja, det var väl vad jag hade idag.

Kramar till er alla!

Bråk bråk bråk

Tänk vad en liten 4-åring kan vara bråkig! Lucas är verkligen en handfull. Idag på morgonen, och klockan hade inte hunnit till mer än halv åtta, har jag hunnit bli kallad bajskorv fem gånger. Suck! Vi är osams om allt just nu. Han ville gå ut, men jag tycker att halv åtta är för tidigt och att han kunde vänta en stund till. Och då var storbråket naturligtvis igång direkt. Så tröttsamt med trotsiga barn.

En positiv sak är iaf att jag mår mycket bättre idag. Jag har, och hör och häpna nu, SOVIT inatt! Det gjorde tydligen susen. Hostan har lugnat sig och jag har inte alls lika ont i munnen längre. Så i morse kunde jag äta frukost utan några större problem. Tänk vad lite mat i magen kan göra för humöret och orken. Känner mig riktigt uppåt idag.

5 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Men det kan ju bli längre, jag går säkert "över tiden" den här gången oxå. Full rulle som vanligt i magen är det iaf, så mysigt. Ibland kan man se en liten bula på övre delen av magen och trycker man på den så försvinner den blixtsnabbt för att sekunden efteråt komma tillbaka igen, kul... hihihi. Antagligen en liten bebisfot som ligger och trycker där. Igår hade h*n hicka från och till hela dagen, en ganska mysko känsla av rytmiska ryckningar inifrån magen.

Den kommande helgen är det barnhelg. Känner som vanligt inte riktigt för det. Jag vet att jag låter elak men jag tycker det är jobbigt. Jag och MINA barn känner oss undanskuffade, precis som om vi egentligen inte hör hit. Svårt att förklara, men det är som om Micke och hans barn "tar över" lägenheten dom helgerna. Jag "bor" den mesta tiden under dessa helger i sovrummet för jag får inte "plats" i soffan på kvällen. Där är ju alla platser uppbokade av liggande och halvliggande ungar och en slö karl. Mina barn är förvisade till övervåningen och Mickes barn har "första" parkett i vardagsrummet. Orättvist? Ja det kan man ju tycka, iaf jag som e partisk. Och Joachim blir fortsatt "mobbad" ... snyft!! Det kommer att bli bråk en dag, och då kan det gå hur som helst med Mickes och mitt förhållande. Tror jag måste försöka förklara för Micke hur jag känner det, men då tror han väl bara att jag hatar hans barn men det är ju inte så jag menar. Jag tycker dom är jättefina ungar men det känns ändå som om mina barn inte är lika mycket värda. Jag blir så ledsen av sånt, vill ju att alla ska behandlas rättvist.

Näe... oj oj oj... vilken roman det blev idag... men jag behövde skriva av mig lite.

Kram kram på er alla!

Ger upp!

Gaahh!!! Ska detta aldrig ge sej? Mår fortfarande skit. Visst jag är ju bättre än förra veckan men det dyker ju bara upp nya symptom hela tiden. Fick blåsor i munnen som naturligtvis blev riktigt inflammerade. Detta har nu spridit sej till resten av tandköttet, vänstra kinden och käkleden. Gissa om jag har svårt att äta? Mer då? Jo, mår illa som bara faan! Orkar fan inte mer, vill bara sova. Men det går ju inte när man hostar så fort man lägger sej ner.

Okej, nu har jag gnällt tillräckligt. Regn idag. Har varit på kyrkogården på morgonen. Tog med mej en bukett rosor. Men dom brukar inte få stå så länge för rådjuren käkar upp dom. Annars såg det fint ut där.

Hemma ser det däremot ut som bara faan. Orkar inte städa och ingen annan heller tydligen. Man kan ju tycka de som inte e sjuka skulle kunna röja upp lite och kanske tvätta några maskiner. Men icke då! Ja ja, det får väl se ut så här tills jag blir frisk då. Bara att hoppas på att ingen kommer på besök för då får man ju skämmas. Usch! Nämen, jag skulle ju inte gnälla mer.

Helt otroligt! Jag kommer inte på nåt positivt att skriva om idag. Hmm...

Lika bra att lägga ner, återkommer när jag är på bättre humör.

Bye

Förkylningstider

Jaha... då har man legat sjuk i en vecka. Detta var nog den värsta förkylning jag haft på mycket länge. De första tre dagarna satt jag upp dygnet runt. Det gick inte att ligga ner för jag kunde knappt andas, fick ju naturligtvis min förkylningsastma. Sen när den väl släppte så började den förbaskade hostan istället. Då går det ju inte heller att sova. Idag är det bättre, jag hostar inte lika oavbrutet och har nog sovit ett par tre timmar inatt iaf. Storartat!

I lördags var vi på kalas hos Sandra. Hon fyllde 23 år och det fanns så mycket gott. Allting var hembakat, mycket imponerande. Mums! Jag tror Nea har fattat tycke för Micke hon satt väldigt mycket hos honom. Fast jag tror det är ömsesidigt för Micke har VÄLDIGT svårt att låta bli henne. Hihihi!

Nu är det bara sex veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Så nu kan man säga att nedräkningen börjat på allvar. Börjar bli en aning nervös, men jag längtar samtidigt. Vill inte vara gravid längre, kroppen är trött och sliten nu. En liten tagg i sidan har jag oxå angående bebisens hälsa. Det gnager lite detta med downs nu när det börjar närma sej. Snart får vi ju veta hur det står till med det. Det går inte att förtränga längre. Men det verkar vara prima liv därinne iaf, full rulle. Den 16 september ska jag tbx till BM, då blir det ett litet ultraljud för att kolla att bebisens huvud ligger neråt. Fast det gör det, det vet jag redan.

Nu är det frukost. Hungrig!!

Ha de gott alla!

Kramar!

Nästan som vanligt

Nu börjar snart "oxveckorna" igen. Micke är tillbaka på jobbet igen efter en semester som gick alldeles för fort. Ungarna har sin sista vecka på sommarlovet nu och börjar skola och dagis på måndag. Jag tycker det ska bli ganska skönt faktiskt, även fast det innebär tidiga mornar igen. De har absolut ingenting att göra, det är bara ett evigt tjat om att spela dator.

Gårdagen var ganska lugn trots att jag hade ställt in mig på kaos. Idag på morgonen har det varit lite irritation från ungarna men jag hoppas att det inte kommer att vara så hela dagen. Är för trött för att ha något större tålamod.

Ska försöka orka starta upp tvättmaskinen idag så det finns rena kläder till på måndag. Jag förstår inte varför det känns så motigt, maskinen gör ju faktiskt jobbet själv. Ändå känns det som världens företag att komma igång med något. Är rätt less faktiskt. Inte bara på tvätten utan rent allmänt, skulle vilja hitta på nåt kul. Man orken vill inte riktigt infinna sig, inte fantasin heller för den delen.

Ja, så mycket mer har jag inte att berätta idag. Ganska så trist läsning men så är det just nu.

Ha en bra dag!

Kramar

Tråkigt

Idag har de varit riktigt trist. Finns ju ingenting att göra. Visserligen har jag plockat fram ett gammalt broderi som jag suttit från och till med igår och idag. Men man orkar ju inte sitta hela dagarna med det. Så vad ska man hitta på?

Igår var iaf Anna-Karin och jag en sväng ut till kyrkogården och planterade lite nya fräscha blommor på mammas och pappas grav. Det blev väldigt fint tycker jag. Blekgula krysantemum och rosa-lila höstastrar. Det såg hemskt tråkigt ut där innan. Men nu är jag nöjd.

Snart flyttar Anna-Karin ner till Hultsfred igen, så vi bestämde att vi måste sammanstråla innan dess och hitta på nåt hon och jag. En sån där mor/dotter-träff, det ser jag fram emot. Men lite trist är det att hon måste bo så långt bort. Man vill ju gärna ha sina barn nära runt omkring sig.

Veckorna tickar på förvånansvärt fort, trots att det är långtråkigt. Snart är det bara 9 veckor kvar till BF. Nedräkningen har börjat lite smått. Börjar bli lite smått nervös faktiskt. Hur ska det gå den här gången och kommer barnet att vara friskt? Jag har väl förträngt litegrann att risken finns för Downs, och nu när det börjar närma sig så kommer de tankarna upp till ytan igen. När man börjar sno in sig i såna funderingar blir faktiskt både smärtan vid förlossningen och tankarna kring vilket kön det är totalt ointressanta. Men det enda jag kan göra är att hoppas på det bästa, det finns ju inget att göra åt saken nu. Men jag längtar, Gud vad jag längtar!! Vill så gärna träffa den lilla människan som bor där inne. Få gosa, snosa, hålla, pussa och bara njuta av det där stora miraklet att få den stora äran att än en gång få ta hand om ett litet nyfött barn. Ja ni som har upplevt det vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag bara säga: Ni har något storartat fantastiskt som väntar er! Större upplevelse finns inte.

Nu är det dax för lite krubb!

Kram på er!

Regn!!!

Det regnar idag! Tjoho!!! Trodde väl aldrig att jag skulle bli glad över dåligt väder. Men jag har verkligen lidit under de här veckorna med typ 30 grader i skuggan. Idag kan jag i alla fall andas. Ska passa på att tvätta och städa lite medans man orkar.

Jag har nu gjort 30 fullgångna veckor av graviditeten. 10 veckor kvar. Hoppas det sätter igång i tid denna gång och att det startar av sej själv. Bävar för att bli igångsatt, det är INTE kul. Bebisen lever rövare i magen så h*n mår nog bra, värre är det med mina tarmar. Jag TÅL tydligen inte järntabletterna. Får springa som en galning på toa när jag äter dom, så vad gör man? Mitt blodvärde är i botten och jag behöver ju äta extra järn, vete sjutton hur man ska tackla detta. Undrar om det finns nån annan sort man kan prova.

På fiskfronten så är det ganska oförändrat. Ynglen växer och frodas, mycket kul tycker jag. De ser nu ut som miniscalarer, randiga och fina. Fast nu har jag fått en invasion av snäckor, ser väldigt äckligt och skräpigt ut. Vet inte om jag vågar ha i snäckmedel nu när ynglen är små, får väl fråga på zooaffären. Tror inte de gör någon direkt skada men jag gillar dom inte. Går i funderingar på att bygga en ny akvariebänk. Jag har börjat så smått att skissa på en ritning. Funderar på att bygga den av en stomme kring färdiga skåpstommar från Ikea. Sedan köpa färdiga skåpluckor och lådor för förvaring. Smart? Hoppas det. Bara man kan få det tillräckligt stadigt för ett kar som väger runt 700 kg. En mindre bil med andra ord.

Jaha det var väl allt jag hade att berätta för denna gången.

Ses snart igen!

Kramar!

Varmt

30 grader varmt innomhus och lika varmt ute. Detta tar kål på mig. Ibland undrar jag hur kroppen orkar, att den inte bara ger upp. Fy! Är helt slut, orkar ingenting. Idag ska jag iaf få upp takfläkten i sovrummet. Inte en dag för tidigt.

Inte går det att sova heller. Det är varmt, måste kissa ca 4 ggr/natt, bebisen sparkar hej vilt så fort man lägger sej ner och härom natten vaknade jag av att en tvestjärt vandrade runt på min rygg. Brrrr!!! HATAR tvestjärtar. Spenderade en bra stund med att skaka sängkläder efter det.

Börjar nu bli ganska övertygad om att en hel del yngel kommer att överleva. De har växt en hel del och börjar nu se ut som riktiga scalarer. Jättehäftigt tycker jag. Frågan är ju bara vad sjutton jag ska göra med alla fiskar sen. Kan ju inte ha ca 50 scalarer i ett akvarium. Får väl försöka sälja några eller ge bort. Hmm...

Två veckor har nu gått på semestern, fasen va tiden går. Idag kommer Mickes ungar, pust! Ja ja, bara att bita ihop. Det ska faktiskt bli skönt när allt blir som vanligt igen och skolan och dagis börjar igen.

På tisdag fyller min dotter Frida 20 år. Jösses va stora alla barn börjar bli. Hon ska troligen ha kalas på onsdagen, hoppas hon bjuder på nåt smarrigt...

Ska väl fortsätta försöka överleva i denna värme nu.

Ha det gott alla!

Kramar

Till min familj!!

Tänk att man har så underbara barn! Mina stora döttrar är så fantastiska och hjälpsamma. Kan inte fatta att det är JAG som uppfostrat dem, måste ha gjort något rätt iaf. Hehehe! Hoppas att de mindre barnen växer upp till lika trevliga människor.

Just nu mår jag verkligen bra, älskar min familj och är "tokkär" i min gubbe. Som det ska vara antar jag. Fast småpojkarna är pest och pina just nu. Så himla trotsiga, hoppas det är en sån där period som går över så småningom.

Men på det hela taget trivs jag med livet just nu, och snart är det SEMESTER. Bara denna veckan kvar sen får jag ha Micke hemma i FYRA veckor. Skönt ska det bli!

Ville bara med detta ha sagt att jag är så tacksam för att ni finns, min stora bullriga underbara familj!!!

Jättekramar!! // Mor

Yngel, yngel, yngel

Mitt liv består just nu mest av att mata yngel. Snacka om att de är krävande. De ska ha mat så där en 4-5 ggr/dag plus att man måste byta vatten och rensa botten från matrester nästan varje dag. Nästan lika mycket jobb som att ha en egen bebis. Men kul är det, de har hunnit bli två veckor gamla nu. Några har väl fallit bort men det är ju naturens gång så att säga. Starkast överlever.

Knallade över en stund till Sandra idag och tog en kaffe. Linnéa var som vanligt solig och urgullig. Så himla söt den lilla tjejen.

Nu ska jag ut och åka bil en stund. Anna-Karin behöver skjuts till Patrik. Hon ska lämna över Cosmo där, deras hund för er som inte vet.

Ha det gott!!

Kram!