Tråkigt

Idag har de varit riktigt trist. Finns ju ingenting att göra. Visserligen har jag plockat fram ett gammalt broderi som jag suttit från och till med igår och idag. Men man orkar ju inte sitta hela dagarna med det. Så vad ska man hitta på?

Igår var iaf Anna-Karin och jag en sväng ut till kyrkogården och planterade lite nya fräscha blommor på mammas och pappas grav. Det blev väldigt fint tycker jag. Blekgula krysantemum och rosa-lila höstastrar. Det såg hemskt tråkigt ut där innan. Men nu är jag nöjd.

Snart flyttar Anna-Karin ner till Hultsfred igen, så vi bestämde att vi måste sammanstråla innan dess och hitta på nåt hon och jag. En sån där mor/dotter-träff, det ser jag fram emot. Men lite trist är det att hon måste bo så långt bort. Man vill ju gärna ha sina barn nära runt omkring sig.

Veckorna tickar på förvånansvärt fort, trots att det är långtråkigt. Snart är det bara 9 veckor kvar till BF. Nedräkningen har börjat lite smått. Börjar bli lite smått nervös faktiskt. Hur ska det gå den här gången och kommer barnet att vara friskt? Jag har väl förträngt litegrann att risken finns för Downs, och nu när det börjar närma sig så kommer de tankarna upp till ytan igen. När man börjar sno in sig i såna funderingar blir faktiskt både smärtan vid förlossningen och tankarna kring vilket kön det är totalt ointressanta. Men det enda jag kan göra är att hoppas på det bästa, det finns ju inget att göra åt saken nu. Men jag längtar, Gud vad jag längtar!! Vill så gärna träffa den lilla människan som bor där inne. Få gosa, snosa, hålla, pussa och bara njuta av det där stora miraklet att få den stora äran att än en gång få ta hand om ett litet nyfött barn. Ja ni som har upplevt det vet vad jag pratar om. Till er andra kan jag bara säga: Ni har något storartat fantastiskt som väntar er! Större upplevelse finns inte.

Nu är det dax för lite krubb!

Kram på er!