Käkat krita??

Jag kan inte prata! Rösten är borta, puts väck! Man skulle kunna tro att jag käkat krita. Jättejobbigt, ingen hör vad jag säger. Men kanske det är så att jag borde vara tyst för att stämbanden ska få läka ifred? Vem vet, men hur lätt är det när man har barn? Tycker mig märka att hostan är något bättre i alla fall, men jag hostar upp massor med äcklig gegga.

Idag har det varit en lugn härligt seg söndag. Jag har inte gjort ett dyft, visserligen är jag totalt orkeslös efter allt hostande och sömnbrist, men ändå. Jag hade ju det ganska stressigt både fredagen och lördagen så det var skönt att ta det lugnt idag.

Sportlov för barnen i veckan som kommer, skönt, då blir det sovmorgon.

Nu blir det ännu mer slappande framför tvn. På återseende!

Liebe!