Inte mycket nytt under solen

Jag har väl egentligen inte speciellt mycket att skriva, så det här inlägget får väl handla mestadels om mina akvarium. Som de flesta av er vet så har jag bytt ut mitt 600-literskar till ett 720 liters. Det har varit jättekul men oxå inneburit en hel massa jobb, ett kärt besvär i och för sig.

Jag har, under perioder, haft akvarium i hela mitt vuxna liv och alltid varit intresserad av akvaristik, men det är först under de senaste två åren som intresset blommat ut på allvar. Detta är det allra roligaste jag vet och visst är jag en aning stolt över hur det blivit.

Det som är roligast just nu i akvarierna är att det ynglas en hel del. Hittills har jag fått corydorasyngel, scalareyngel och ancistrusyngel. Scalarerna vaktar just nu en ny kull förresten, de sitter fortfarande fast på ett blad och man kan se hur de viftar på sina små "svansar".

I helgen som var fick jag en födelsedagspresent av Micke, ett sexkantigt litet akvarium. Det ska bli ett räkakvarium så småningom, men bebos just nu utav ett gäng guppys. Jätteglad blev jag över min present. Tack min goa gubbe!

Lille Isac har varit på BVC oxå och fått en spruta, inte kul tyckte han. Inte jag heller för den delen, jag gillar INTE sköterskan vi har där. Han hade minst sagt gått upp väldigt bra i vikt, han vägde 9720 g och var 71,5 cm lång. Inte dåligt för en 5 månaders kille. Isac gillar inte att vara på golvet, han vill sitta i sin lära-gå-stol. I den tar ha sig fram dit han tycker att han ser något intressant, gärna DVD:n eller något annat med knappar eller lampor på. Handtagen på lådorna i köket är också jätteroliga, de följer ju med när man drar i dem.

Bilderna:

1. Pappa Scalare med rom på ett blad.

2. En Ancistrushona.

3. Körsbärsräka.

4. Min present, sexkantigt akvarium.

5. 720-litersakvariet som det ser ut idag.

Det var väl allt för idag.

Kramar!

Lite nya invånare i mina akvarium

Lite nya fiskar har fått flytta in hemma. Hittade jättefina Pansarmalar på Arken, Corydoras Julii, precis såna jag letat efter. Sedan köpte jag 16 st Rödmunstetror, hoppas de överlever, risken finns att de blir mat åt Scalarerna. På Lustgårdens Zoo hittade jag Sewellia Lineolata , en lite lustig sugmal. Sist och definitivt minst inhandlades 10 st Körsbärsräkor, har tyvärr ingen bild på dem.

I morse fick jag veta att mina Ancistrusmalar hade yngel i en grotta. Jag hade ingen aning om att de ens lekt. Så kan det gå minsann.

Bilderna:

1. Sewellia Lineolata

2. Corydoras Julii

3. Rödmunstetror

Ha de gott!!

720-karet igång

Så var det nya 720-literskaret igång. Hela helgen gick åt till att flytta, rengöra, fylla med vatten, inreda, hämta fiskar mm mm. Helt slut var man när det var över. Det är inte helt färdigt ännu, det ska till mera växter och inredning men det är startat iaf. Vattnet är fortfarande rätt så dimmigt p g a dammet i sanden, det tar nog ett tag innan det lägger sig.

Bilder:
1. Stenparti i centrum av akvariet.
2. Hela akvariet som det ser ut idag.
3. Scalareyngel, stor som en enkrona ungefär.
4. Föräldrarna, hanen närmast.

Dagen för uppstart av 720 literskaret närmar sig

I veckan har jag jobbat som en galning för att få akvarie bänken färdig till mitt nya 720 litersakvarium. Det kommer hem på lördag. Jag måste tillstå att bänken blir rätt bra, för att vara jag som gjort den. Jag har aldrig byggt en möbel i hela mitt liv. Här intill ser ni hur jag gjort, från stomme till nästan fördig bänk, det är bara toppskivan som fattas.

Corydorasynglen har vuxit. De ser numera ut som sina föräldrar, fast i miniatyr då. Bilder finns längst ner på sidan.

Corys forever!

Bye!

720 liters akvarium

Jag kommer att byta ut mitt 600 liters akvarium mot ett på 720 liter (bilden). Det blir ett stort projekt och jag kommer troligen att vara upptagen med det i flera dagar. Det kräver en hel del planering. Det ska fångas fisk, tömmas på vatten, grus och växter, bäras och fraktas inte bara ett utan två akvarium. Som tur är slipper jag bära, det får starkare personer än jag sköta om. Å andra sidan så blir det väl jag som får fixa med allt annat. Ett problem är: Vart förvarar man alla fiskar under tiden? Funderar på att skaffa några skapligt stora plastbackar och fylla med vatten så länge. Och hur fraktar man närmare 150 kilo grus och sten? Kanske har jag tagit mig "vatten över huvudet", hahaha!

Pansarmalsyngel och scalareyngel växer så det knakar. Pansarmalarna ser nu ut som föräldrarna, fast i miniatyr då. Scalarerna har antagit sin klassiska trekantsform.

I måndags när vi kom till dagis fick vi veta att någon eller några hade tänt eld på en av avdelningarna. De hade krossat en ruta och slängt in något brinnande. Brandlarmet hade gått strax efter 22.00 kvällen innan. Nu får det väl ändå räcka med anlagda bränder! Vart ska det sluta? Man går ju snart inte säker någonstans. Hur kan man vara så fruktansvärt dum och elak så man vill förstöra för små barn? Det är ett väldans kaos där nu kan jag säga. Den avdelningen är ju stängd och barnen som går där måste ju placeras någonstans. Så nu är det överfullt på alla avdelningar. Man blir så arg! Lägg ner nu, vi vill inte ha mer bränder!

//Mari

Vad är det som händer!?!

Attentatet mot Statt igår har säkerligen chockat många. Själv trodde jag först att det var ett sjukt skämt innan det gick upp för mig att det faktiskt var sant. Det är lite svårt att tro att branden inte skulle vara anlagd när hela nedervåningen redan var helt övertänd när brandkåren kom dit. Vad är det då som händer i vår lilla stad? Maffia?

Det har hänt lite för många saker på sista tiden för att man riktigt ska kunna tro på att det bara är tråkiga sammanträffanden. Harry's och Ming Palace, som också har brunnit, har man ju i livligt minne fortfarande.

Jag måste erkänna att jag faktiskt blev riktigt rädd. Vågar man verkligen gå ut på krogen i fortsättningen? Vad som helst verkar ju kunna hända. Om man kan var så känslokall att man kan tända på ett hotell där hundratalet människor ligger och sover, ja då kan man säkert tänka sig att göra något liknande i en festlokal full med festande människor också. Skrämmande!

Mina tankar går idag till alla drabbade i denna tragiska händelse och till all räddningspersonal.

Foto ur Ekuriren.

Var rädda om er!

//Mari

Liten uppdatering

Jaha, så var det ett tag sen jag skrev igen. I torsdags var jag iväg tillsammans med Anna-Karin och Emmili till "Torsdagsbutiken", eller Lustgårdens Zoo som det egentligen heter. Jag var där för att lämna iväg min första kull med scalarer. 30 stycken fick jag ihop till och jag bytte då till mig lite andra fiskar och växter. Alltid kul med lite nytt, gratis dessutom.

Corydorasynglen växer så det knakar, en del börjar bli riktigt stora, det dröjer inte länge innan jag kan släppa ner dem i mitt blivande sydamerika-akvarium.

I går tog Inga-Lill och jag en tur till Ikea i Kungens kurva. Jag köpte mig ett nytt databord. Det blev hörnvarianten av serien Mikael i svartbrunt, jag är riktigt nöjd faktiskt. Men det var ett helvete att skruva ihop eländet. Miljoner delar kändes det som och så Ikeas "fantastiska" monteringsanvisningar. Det tog en stund kan jag säga, men resultatet blev bra.

Isac, den lille busen, är i full färd med att försöka vända sig från rygg till mage nu. Han kämpar och kämpar så han blir alldeles röd i ansiktet. Det är jobbigt när man är en liten knubbis. Hahaha!

Nästa helg blir det party! Äntligen! Det var länge sen jag festade nu, det ska bli jättekul.

Nähe, nu ska jag nog frossa i lite snacks tror jag.

Auf Wiedersehen!

Samma procedur igen

Corysarna har lagt rom IGEN. Fick tag på ett femtiotal den här gången. Dessa fiskar verkar vara som råttor, varje gång jag byter vatten leker de. Det börjar likna rena rama förlossningskliniken här hemma. Hahaha!



De ynglen som kläcktes i fredags lever fortfarande. Nu har de börjat förflytta sig mera, i jakt på mat antar jag. En har dött. Den såg rätt konstig ut, som om den var missbildad eller nåt. Kan väl oxå hända antar jag.

Så nu består "barnkammaren" av ca 25 scalareyngel, 34 corydorasyngel och ca 70 corydorasägg. Kan snart öppna fiskbutik.

Bilderna föreställer corydoras aeneus (pansarmal) ägg.

Dax att hämta ungarna på dagis!

Plopp!

Pansarmalsyngel

Så var det dax för nya fiskbäbisar igen. Mina Metallpansarmalar lade ägg i onsdags och i fredags kväll kläcktes de. De är ca 2-3 mm långa och nästan genomskinliga. Jag har kämpat för att försöka ta en bild på dem och detta är det bästa jag kunde åstadkomma med min sopiga kamera. Hatar autofocus, vill kunna ställa in skärpan själv.

Pansarmalar (Corydoras aeneus) "klistrar" fast sina ägg på olika ställen i akvariet, som växter, stenar och som i detta fallet på glaset. Så jag stod och "livräddade" äggen när de lagts. Pillade försiktigt upp dem med pekfingret och lade dem i en plastbytta. Där får de nu växa till sig och ska sedan få komma till ett lite större kar. Förhoppningsvis blir de sedan stora och kan få nya hem. 35 st har jag kommit fram till att de är. Det stora kruxet just nu är vad man ska ge dem att äta. De är ju så himla små, men det får väl lösa sig. Jag får experimentera lite. Kul är det i alla fall.

Kramar

//Mari

Människor som ser sig själva som offer

Det har en tid gått heta diskussioner i familjen om människor som tycker synd om sig själva. Och det är väl helt normalt och tillåtet att göra det ibland, det gör vi väl lite till mans i perioder. Men när är gränsen nådd? När blir det för mycket? Det verkar som om vissa människor har en benägenhet att se sig själva som offer utan något som helst ansvar för sin egen situation. Då blir det patetiskt tycker jag. Man försöker ju som medmänniska att lyssna och stötta så mycket man kan, men det finns faktiskt människor som har så mycket negativ energi att man själv nästan blir självmordsbenägen. Vad gör man? Man vill ju inte att andra ska må dåligt och är det sen personer som ingår i ens egen familj så är man ju färdig att knyta knut på sig själv för att försöka hjälpa.

Dessa "offer" har ofta en förmåga att sitta och klaga på alla andras fel och brister och ser inte sin egen del i problemen. De känner sig ofta bortglömda och tror att ingen bryr sig, men glömmer att människor inte orkar hålla en annan människa under armarna hur länge som helst. Särskilt inte när man märker att personen i fråga går igång på att få medömkan. Det blir en ond nedåtgående spiral, omöjlig att stoppa om inte personen i fråga till slut slår näven i bordet och säger: Nej nu jävlar får det vara nog! Det är dax att göra något.

Det är fruktansvärt jobbigt att se sina nära och kära må så illa att det ser ut som om de har hela jordens problem vilande på sina axlar.

Som sagt: Alla har vi våra problem och man måste få tycka synd om sig själv ibland, men, enough is enough!!

Kramar!

//Mari