The Evil Eye

Idag har jag varit på återbesök på ögonmottagningen. Sammanfattningsvis kan man väl säga att regnbågshinneinflammation, eller irit som det heter på fackspråk, verkligen är en lömsk sjukdom. Det enda som är positivt med den är att den absolut INTE är smittsam. Den har ingenting med förkylningar eller virus att göra utan räknas till kategorin autoimmuna sjukdomar. Kroppen vänder sig av någon anledning mot sig själv. Det är heller inte ovanligt att den som har haft irit får det igen och igen och igen, eller inte alls, men om man får det igen lär man ju känna igen symptomen i alla fall. Som bilden visar (från St:Eriks ögonsjukhus) ser det inte så trevligt ut och är det inte heller. När Iris (regnbågshinnan) blir inflammerad viker sig kanterna innåt och tenderar att klistra fast sig på linsen och det är just det som är det farliga i det hela. Obehandlad kan trycket i ögat bli för högt och man kan till och med bli blind. Behandlingen består alltså i att se till att detta inte händer. Och det är mycket viktigt att man söker vård så tidigt som möjligt. Det är också väldigt smärtsamt att ha irit. Man blir mycket ljuskänslig och varje gång man tittar mot något ljust drar ju pupillen ihop sig och det är detta som gör ont. Det känns som om någon kör in en spik i ögat. Ögat blir också väldigt ömt, som om man hade ett blåmärke på själva ögat.

I mitt fall så hade regnbågshinnan redan hunnit fastnat på linsen, mao jag sökte för sent. Att gå med irit obehandlad i två veckor är inte någon bra idé alls. Med pupillvidgande ögondroppar har man nu ändå lyckats få loss regnbågshinnan från linsen, vilket är positivt. Inflammationen är fortfarande rejäl även om det känns bättre nu. Synen på det drabbade ögat är kass, men kan förbättras något efter avslutad medicinering. Detta är oklart än så länge, tiden får utvisa vad som händer. Så droppandet fortsätter minst en vecka till då nästa återbesök är bokat, jag får hoppas på det bästa.

122 dagar kvar...

//Mari