Det har varit en jobbig vecka. Saker har hänt som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Riktigt så blev det ju inte då. Hunden som anföll har i alla fall avlidit på grund av de skallskador han ådrog sig när folk försökte få honom att släppa taget om Collien. Mycket tragiskt att det skulle behöva bli så, men just då i panikens hetta så blev det tyvärr resultatet. Collien, som blev illa tilltygad i vänster baklår, repar sig så sakteliga även om han har långt kvar innan han kan bli friskskriven.
Ägaren till hunden som anföll är naturligtvis uppriven och ledsen över att ha mist sin hund, men samtidigt undrar jag, vart var hon när hundarna slogs? De vittnen som yttrat sig säger att hon inte lyfte ett finger för att hjälpa till, och efteråt gick hon bara iväg med sin hund. Nu har det skapats en grupp på Facebook som säger sig vilja hedra minnet av hunden och stötta ägaren i hennes sorg, men jag lovar, den handlar mest om upprättelse, hämnd, förtal, lögner och hot gentemot Colliens ägare. Historierna om vad som verkligen hände den dagen, om hur det verkligen gick till, går brett isär. Det var skrämmande läsning, det lilla jag hann med att läsa innan gruppen låstes.
När man sedan får ett samtal från sin vettskrämde son i torsdags kväll, som säger: -Mamma! Kan du komma och hämta mig! Jag är ensam hemma och vågar inte vara här, vågar inte gå ut! Det står en kille i trappuppgången med ett baseballträ som säger att han ska slå in skallen på pappa (Collieägaren)! Ja då lovar jag att jag verkligen blev vettskrämd jag med! Vad är det för människor som tar till våld för att hämnas? Och som dessutom inte drar sig för att skrämma vettet ur oskyldiga för att få sin vilja fram?
Jag bara undrar...
