Crap!

Jag undrar fortfarande varför jag uppdaterar här? Kanske mest för min egen skull som en form av dagbok. Anyway, från och till känns livet bara som crap! Och nu är en sån period i mitt liv. Gillar verkligen inte mig själv och känner mig totalt misslyckad som människa, mamma och fru. Det är väldigt lätt att bara skita i allt och ge upp när man känner så här och jag känner att jag är på god väg. Ibland undrar man varför man kämpar och för vad. Jag kommer ändå ingenstans, allt står still. Ja, jag vet att man måste jobba för att komma nånstans. Men vad gör man när energin är så låg att man knappt får vardagen och det allra nödvändigaste att gå runt? Jag är på väg rakt in i väggen och vet inte hur jag ska göra för att bromsa. Det är en väldigt skrämmande känsla att veta att man är på väg dit och ingenting kan göra åt saken. Jag kan mycket väl förstå varför en del människor ger upp och avslutar sina liv för ibland känns det som om det är så meningslöst. Som om världen skulle vara en bättre värld om man inte fanns.

Utsliten, trött och ledsen.

Liebe