Så har äntligen Rammsteins sjätte studioalbum kommit. Det damp ner i brevlådan i morse, en riktigt glad överraskning. Fast jag måste erkänna att jag redan tjuvlyssnat på alla spåren och det var som jag trodde, ingenting är sig likt. Det här albumet känns agressivare och mörkare men ändå poetiskt på något vis. Man kan ana influenser från synten i vissa låtar, det märks med andra ord att Rammstein är en aning influerade av syntbandet Depeche Mode. Trycket är högt i många låtar och ja, på det hela taget är jag positivt överraskad. Men som vanligt krävs det nog en invänjningstid, som vanligt. Med andra ord, jag måste lyssna in mig på detta. Omslaget till skivan känns påkostat och lite lyxigt. Mycket vackra bilder om än grymma.
124 dagar kvar...
Nog om detta för den här gången.
Idag har jag varit på ögonmottagningen. Jag har gått i två veckors tid med ett rött, ljuskänsligt och väldigt ömt öga. Dum som man är tänker man hela tiden: Äh, det går över. Men igår gjorde det så pass ont att jag ringde rådgivningen och fick rådet att kontakta ögonmottagningen direkt på morgonen idag. Jag fick en tid på morgonen och fick efter undersökning beskedet att jag har regnbågshinneinflammation. Lite förmaningar från läkaren fick jag också om att jag borde kommit mycket tidigare. Risken med den här inflammationen är att regnbågshinnan kan växa ihop med linsen och då är ögat ohjälpligt skadat. Och naturligtvis hade det gått så pass långt att det redan börjat hända i mitt öga. Efter tre omgångar med pupillvidgande droppar, varav den sista omgången med en starkare medicin, fick man till slut det att släppa. Hur pass skadad linsen är kan man bara sia om i nuläget, det återstår att se. Jag har inte mycket till syn på det ögat just nu, men får väl hoppas på att det läker till det bättre. Nu blir det till att droppa pupillvidgande och inflammationsdämpande droppar varje timme, jobbigt när det blir så ofta. Ska på återbesök på onsdag.
Slut för idag, tack för idag!
//Mari
