In i dimman

Så var det då dax för Å-festens sista kväll. För en gångs skull bestämde tjejerna och jag oss för att vara där. Under alla år så har jag bara varit på Å-festen en gång tidigare, en klart överreklamerad händelse.

Vi förfestade hemma hos en av tjejerna, trevligt som vanligt med mycket skratt, prat och bra musik. Lite väl i gasen kom vi i alla fall ner till Strömsholmen lagom till kvällens höjdpunkt enligt mig, Nordman. Nu var det ju inte så länge sen jag såg dem, närmare bestämt på Malmamarken i slutet av juli. Men den konserten går inte ens att jämföra med den här. Ösregnet till trots var de helt otroligt bra, publiken var in i det närmaste i extas. Måste erkänna att jag rycktes med där, kände inte ens att jag blev dyngsur. Nordman levererade de flesta favoritlåtarna, inklusive Förlist från deras första album, Nordman, som kom 1994. Just Förlist är en av mina absoluta favoriter. Efter avslutat framträdande blev de så klart inropade igen för att riva av den låten alla väntat på hela kvällen: Vandraren. Första versen sjöng publiken helt själva, och jag lovar, de överröstade nästan musiken. Det var värt varenda öre bara att få delta i den här konserten. Jag är mer än nöjd.

Resten av kvällen känns mer "suddig" av någon outgrundlig anledning. Jag vet att vi tillbringade ett par timmar inne på Harrys och jag blev bjuden på en öl som smakade nåt vidrigt. Efter det la sig dimman runt Mari och jag borde nog egentligen åkt hem känns det som. Är lite smått fundersam över vad det var i den där ölen.

I vilket fall som helst så ville tjejerna se Style som skulle spela klockan tolv, så vi traskade tillbaka mot Strömsholmen. En kvart in i konserten kände jag att nu får det vara nog, mådde skit helt enkelt. Har ingen aning om vilka låtar som spelades eller om jag ens såg scenen, har dock ett litet svagt minne av att jag såg Christer Sandelin på scen med röda byxor (jag kan ha fel). Mitt upp i allt kaos dök då Anna-Karin upp, min räddare i nöden den kvällen. Hon såg till så jag fick skjuts hem och resten av natten blev toaletten min "bästa kompis".

Trots ett inte så roligt avslut på kvällen så hade jag en kanonkväll, mycket tack vare underbara kompisar, en fantastiskt söt och hjälpsam dotter och så Nordman förstås.

//Mari

----------------------------------------------------------------------------------

Hur många dagar har jag lämnat att försvinna när jag förbannat att dom fanns? Letar du värme där ett hjärta slutat brinna har du din själ nån annanstans. När jag trodde att jag hittat vad jag drömt har jag svävat i det blå. Vad jag sedan var på väg till har jag glömt när jag kommit bara för att gå. - Taget ur "Be Mig" från albumet Ingenmansland med Nordman.