En vecka kvar till semester. Hmm, vet inte vad jag tycker egentligen. Visst är det skönt med ledighet, men jag tycker bäst om när det är som vanligt. Gubben på jobbet och ungarna i skola och på dagis så jag får mina 5 timmar för mig själv på dagarna. Allt blir så intensivt när alla är hemma. Det enda stället man får vara för sig själv är om man låser in dig på toa. Det kan kännas som om det kryper i kroppen ibland, som att alla klättrar på en. Ibland känns det som om en öde ö vore en bra idé. Värst är det de 14 dagarna när bonusbarnen kommer, då känner jag mig som en inneboende istället.
Fredagen närmar sig nu, ska bli skönt att komma iväg några dagar. Åker till Vara på fredag och kommer hem... tja, vem vet. Vädret ser ju lovande ut i alla fall, det är ju bra eftersom man ska vara ute hela lördagsnatten.
Lilleman har gjort en del framsteg under den senaste månaden. Han sitter själv, stoltserar med tre sylvassa tänder och han "pratar" konstant. En mycket verbal stor liten kille.
Den här våren och försommaren har varit tuff, inte bara för mig, utan för flera familjemedlemmar. Det har hänt lite för mycket för att det ska kännas riktigt bra, jag känner mig sliten och trött pga det. Denna ständiga oro och ångest tar ut sin rätt till slut. Jag hoppas det vänder snart för till slut är bägaren full och rinner över.
Trevlig sommar!
//Mari
Det kan ju hända att dörren på Tegelbruksgatan X står öppen, om du någon gång behöver fly fältet. Om du orkar upp för alla onda trappor, vill säga. ;-)
SvaraRaderaJag hoppas att du får det riktigt kul i Vara. Det är du värd.
Liebe! (Aber naturlich!)